Duktiga tjejer i spårskogen idag!

Vaknade tidigt till ett strålande väder. Lite bättre i förkylningen oxå, så efter frukost tog jag töserna i bilen och körde ut till Mogetorp. La först Tindras korta spår. Sen tog jag bilen en bit bort och la ett långt till fröken Wilda, med många vinklar, 6 apporter och som dessutom korsade vägen 3 gånger.

Tog sen bilen igen en bra bit bort (vis av förra gångens misslyckade spårdag...) och lät dem få komma ut och springa lite medan vi väntade på att spåren fick ligga. Passade på att plocka med mig härlig grönmossa för att göra fint i vinterkrukorna i trädgården. Det är ju snart första advent!

Vet inte om jag inte lät första spåret ligga tillräckligt länge, för jag tyckte Tindra slarvade lite idag. Hon tog upp spåret direkt, markerade första apporten men sen började hon ringa i första vinkeln. Därefter tog hon spår på nytt, markerade nästa apport, men i andra vinkeln blev det samma sak. Till slut fick jag påvisa vilken riktning hon skulle fortsätta i. Då gick hon helt "efter ritningarna" och tog slutet.

När Wilda kom ur bilen steppade hon som en unghingst :-) och rusade iväg på stigen. Trodde hon skulle missa upptaget, men nähä då. Hon tog det direkt och i full karriär for vi in i skogen.

(Det måste vara en riktigt munter syn att se oss spåra :-))) först Wilda som är så lycklig att hon nästan kissar på sig när hon får spåra. Och sen hänger en klumpig matte i en lina bakom, högröd i ansiktet, springandes allt vad hon orkar, och som dessutom är så koncentrerad på att inte ramla omkull över stock och sten, att hon nästan är skelögd ... önskar att någon kunde följa med och filma oss!)

Markerade första apporten, hon nosar först och tar sen kontakt med mig eller sätter sig ner. Sen tog hon första vinkeln galant, men hade för bråttom vid nästa apport, där var det ingen godkänd markering. Bromsade henne lite och nästa apport, vinkel och över vägen gick perfekt. 4:e apporten slarvade hon igen. Bromsade henne och sen gick hon perfekt i vinklar, över vägen igen, markerade tydligt den 5:e, en vinkel kvar och över vägen en sista gång.
Nu började hon nog på att bli trött, för strax innan slutapporten tappade hon bort sig och vek av rätt in i skogen (eller också var det vilt i närheten). Hon fick sitta en liten stund och lugna ner sig, och efter det tog hon själv upp spåret igen och gick rakt på slutet.

Underbara "lilla" 2-åring (hon fyller 2 den 25/11) vad duktig Du är, tycker Matte!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0