I augusti -09 somnade min älskade änglahund NOVA. Jag saknar Dig så otroligt mycket!
Det har snart gått ett år sedan jag tvingades låta Dig somna för gott, men fortfarande för att kunna sova har jag en nalle som surrogat på min arm.

Nova blev sjuk sista helgen i maj -09. Hon slickade så intensivt på sina tassar, men jag kunde inte se någon orsak. Jag ställde henne i såpbad och smörjade noga in tassarna efteråt. Efter tre dagars ihärdigt slickande fick jag se att 2 klokapslar stod rakt upp med blottade pulpor.

Vi åkte till veterinären med en gång. Smärtstillande och klorna drogs bort. Troligtvis ett trauma sa veterinären. Men 2 dagar senare var det dags igen, fast nu på en annan tass. Och så här fortsatte det, tills alla klor och sporrar var borta. Diagnosen var SLO, en immuniologisk sjukdom där kroppens immunsystem stötte bort de egna klorna.

Vi provade allt från essentiella fettsyror+biotin+olika antibiotikakurer+smärtstillande tills det bara återstod den starkaste dosen kortison och morfin. Redan då funderade jag på att låta henne få somna. Men efter diskussion med veterinären som förklarade att kortisonet behövde 6-8 veckor på sig innan man kunde säga om det fungerade, så väntade jag. Köpte en barnvagn på Blocket och körde runt henne i, så att hon kunde följa med oss andra på promenader. Hon var nöjd med att ligga i vagnen, satte sig bara upp när hon behövde ner och kissa.

Efter 6 veckor med kortison började några nya klokapslar växa ut, men de var lika dåliga som de gamla, och ställde sig snart rätt upp. Varje gång det skedde var förstås väldigt smärtsamt för henne. Iväg till veterinären igen, sedering, operation, uppvakning... Efter 8 veckor utan resultat orkade jag inte se hennes smärta längre. Så den 20:e augusti fick hon somna. Nova blev 2 år och 2 månader.

Lilla, söta NOVA, hoppas Du skuttar och leker i hundhimlen!