Som jag tidigare skrivit var Johanna här i helgen som var. Tur för tekniska (inte) mamma... för tack vare henne kan jag nu scanna! Så under kategorin Hundänglar! får även min älskade Person nu vara på foto. I stamtavlan hette han Stenlunda Peugeot Dance. Det är 22 år sedan han somnade in, men han är ändå närvarande i mina tankar väldigt ofta.

Fotonas kvalitet är inte så bra, tack vare tiden som gått och att jag då hade en liten Instamatic. Men jag vill ändå ha med dem här på bloggen.

Så här liten och söt var Person (och jag med på den tiden, haha...) när han 1983 flyttade hem till mig.



Min allra första utställning med Person och hans systrar, Skara -83.
(kolla in mina snygga glasögon...)



Så småningom växte Person upp till en stor och snygg kille. Och han fortsatte att växa tills han var 72 cm hög och 54 kg muskler! Han var väldigt stabil mentalt men tyckte inte lydnad var ett dugg kul. Däremot att spåra och bevakning var hans paradgren. Han älskade att köra drag på vintern och när det inte var snö drog han en specialbyggd ponnysulky istället för pulkan.



STENLUNDA PEUGEOT DANCE 

Kände för att göra nå't fint till NOVA's minne nu när jag hittat det roliga fotoprogrammet Picnic online...





Bara 4 veckor gammal!




DU VAR DEN KRAMIGASTE HUND JAG HAFT. VILLE ALLTID VARA NÄRA, NÄRA MATTE.



(Så här efteråt har jag funderat på om det var en omedveten känsla av att Du inte mådde bra, långt innan SLO'n startade. Jag kunde inte ens lämna Dig när jag skulle gå och handla, även om resten av familjen fanns kvar hemma. Du skrek, ylade och slängde Dig mot altandörren helt förtvivlad)





DET VAR ALLTID FULL FART & DU VAR ALLTID GLAD OCH FULL MED BUS ...







... sen kom sjukdomen SLO




Du var en underbar liten "docka" och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, NOVA !!!

I augusti -09 somnade min älskade änglahund NOVA. Jag saknar Dig så otroligt mycket!
Det har snart gått ett år sedan jag tvingades låta Dig somna för gott, men fortfarande för att kunna sova har jag en nalle som surrogat på min arm.

Nova blev sjuk sista helgen i maj -09. Hon slickade så intensivt på sina tassar, men jag kunde inte se någon orsak. Jag ställde henne i såpbad och smörjade noga in tassarna efteråt. Efter tre dagars ihärdigt slickande fick jag se att 2 klokapslar stod rakt upp med blottade pulpor.

Vi åkte till veterinären med en gång. Smärtstillande och klorna drogs bort. Troligtvis ett trauma sa veterinären. Men 2 dagar senare var det dags igen, fast nu på en annan tass. Och så här fortsatte det, tills alla klor och sporrar var borta. Diagnosen var SLO, en immuniologisk sjukdom där kroppens immunsystem stötte bort de egna klorna.

Vi provade allt från essentiella fettsyror+biotin+olika antibiotikakurer+smärtstillande tills det bara återstod den starkaste dosen kortison och morfin. Redan då funderade jag på att låta henne få somna. Men efter diskussion med veterinären som förklarade att kortisonet behövde 6-8 veckor på sig innan man kunde säga om det fungerade, så väntade jag. Köpte en barnvagn på Blocket och körde runt henne i, så att hon kunde följa med oss andra på promenader. Hon var nöjd med att ligga i vagnen, satte sig bara upp när hon behövde ner och kissa.

Efter 6 veckor med kortison började några nya klokapslar växa ut, men de var lika dåliga som de gamla, och ställde sig snart rätt upp. Varje gång det skedde var förstås väldigt smärtsamt för henne. Iväg till veterinären igen, sedering, operation, uppvakning... Efter 8 veckor utan resultat orkade jag inte se hennes smärta längre. Så den 20:e augusti fick hon somna. Nova blev 2 år och 2 månader.

Lilla, söta NOVA, hoppas Du skuttar och leker i hundhimlen!

RUFUS.

En älskad liten Tibbe-kille som bara blev 6 månader gammal. Han var född med PNP, en ärftlig, agressiv njursjukdom. När han var 5 ½ månad blev han sjuk. Trött, orolig, kissade ner sig. Prover och ultraljud tydde på PNP, men sjukdomen kan inte konstateras förrän njurarna obducerats. 2 veckor efter första provtagningen blev han riktigt akut sjuk och lades in på Strömsholms djursjukhus. Han hade då urinförgiftning och blodförgiftning, så vi beslutade att han skulle få somna direkt. 
Obduktionen bekräftade diagnosen PNP. Njurarna hade stannat i utvecklingen redan när han varit 3 månader. Inte undra på att han mått så dåligt sista tiden, men konstigt ändå att han inte blev sjuk ännu tidigare.

Sov gott, lilla ängel!