I morse tog jag som vanligt vår timmesrunda uppe i parken där hundarna kan springa fritt hela tiden. Wilda for omkring men började plötsligt halta. Trodde hon sträckt sig. När hon kom fram till mig såg hon alldeles blöt ut på ena tassen. Det var blod... mycket blod.

Gjorde ett provisoriskt "förband" med papper jag hade i fickan och dubbla bajspåsar. Sen linkade vi hem och jag kunde göra rent. La blodstillande alunvadd på och sen förband. Hann inte knyta förrän det hade blött igenom allt. Började om från början och la dubbel alunvadd och tryckte fast. Aj aj ...

Alunvadden brukar vara jätteffektiv och ska inte bytas utan absorberas av kroppen på 3-4 dagar. Men efter middagspromenaden var hon orolig och la tassen i mitt knä. Klippte upp ytterbandaget och vadden var genomblodad. Blev tvungen att byta allt igen.

Det är ett helsike med trampdynor. De blöder ju så hemskt. Som tur är har Bouvieren snabbt läkkött och är väldigt tåliga. 

Nu blir det vila som gäller ett tag igen, alltid ska det vara nå't. Löpning, magsjuka, förkyld matte och nu trasig tass!